Rak på sak med Robin Nilsson-Alvarez

Idag fortsätter artikelserien "Pantrar I Eliten" och vi har kommit fram till följande person.

Robin Nilsson-Alvarez 26 år och forward i Malmö Redhawks.

Ditt efternamn antyder en viss exotisk bakgrund?

"Jag är uppväxt med Ulf Nilsson som är min styvfar sedan jag var två år. Men min riktiga far är från Colombia och han bor här i Malmö. Han kommer till varje hemmamatch på arenan."

När tog du dina första hockeysteg?

"Det var ganska sent jag hade fyllt 8 år och Ulf tog med mig till Kockum Fritid. Jag gick aldrig på hockeyskola. Sen tog han mig vidare till Pantern på Kirseberg, där jag fick komma in i ett lag och spela. Hade då faktiskt Joakim Tillgren som tränare, han är ju numera sportchef i Pantern."

Varför ville du börja spela ishockey?

"Det var nog inte jag som tjatade på Ulf att jag skulle börja om jag ska vara riktigt ärlig. Det tror jag inte i alla fall. En lite rolig historia som ska vara sann är nog anledningen. Jag var ganska hjulbent när jag var liten och tårna pekade innåt. Om man åker skridskor så måste man räta upp fötterna så Ulf tog med mig till hockeyn." Sen var ju med och kollade på Malmö när de spelade och börja tycka det var kul att se hockey, så föddes ett intresse att själv spela."

Vad har Pantern betytt för dig i din hockeyutveckling?

"Väldigt mycket måste jag säga. När jag blickar tillbaka till mina ungdomsår i Pantern så blir jag väldigt glad.Det var helt fantastiska år i Pantern. Jag tänker på lagen och tränarna man haft och alla cuper man deltagit i, samt att vi var riktigt bra i den åldersgrupp jag tillhörde. Vi åkte upp till Stockholm och mötte de bästa lagen däruppe. Så Pantern har betytt oerhört mycket för mig och gör så fortfarande. Jag försöker se så många hemmamatcher med A-laget som möjligt i Kirsebergs Ishall. Det har jag gjort även innan Ulf blev tränare. Har alltid försökt titta så mycket jag kan."

Du var ju också utlånad som spelare till Panterns A-lag 2006/2007?

"Ja precis. Jag spelade med Malmös J20 och tränade lite med deras A-lag. Sedan fick jag komma och göra fyra matcher med Panterns A-lag.

Hur många ungdomsår blev det för dig i Pantern?

"Jag började i U-8 och höll på upp till U-16."

Har din drivkraft påverkats av det faktum att din styvfar har funnits i olika led inom Pantern och nu kommit upp som A-lags tränare för klubben?

"Jag har alltid haft en snarlik drivkraft som Ulfs. Han vill ju vinna i allt han gör. Där är vi lika. Han var nog inte jätteglad för att det var just jag som styrde in 2-2 målet för Malmö i mötet mot Pantern här på försäsongen. Han var ju inte sur direkt men ändå. Så drivkraft och stöd har jag alltid fått från honom. Han har supporterat mig på träningar och försökt se till så att jag blev bättre. Så är det fortfarande jag ringer honom efter nästan varje match jag spelar. Det är en slags trygghet man har. Ulf är en människa jag ser upp till väldigt mycket och verkligen lyssnar till."

Vart vill du komma med ditt hockeyspelande?

"Om du frågar alla hockeyspelare så vill nog alla komma till en så hög nivå som möjligt. Jag har inte satt någon egentlig gräns för hur långt jag vill gå, utan bara bli så bra som möjligt sedan får man se vart det tar en."

Vad är roligast med att spela hockey?

"Det är en tävlingssport, en fartfylld idrott med både fysiskt spel och finess, det tänker jag på direkt när jag återknyter till tiden i Pantern. Man hade så himla roligt tillsammans och det är viktigt också i ett lag. Man är tighta och tillbringar mycket tid tillsammans. Man blir väldigt bra kompisar och har en jäkla bra sammanhållning. Det kommer väldigt mycket positivt ut av hockeyn."

Allt färre ungdomar i Malmö börjar med hockey varför tror du att det förhåller sig så?

"Det är en svår fråga. Det jag omedelbart känner är ju skillnaden nu jämfört med hur det var förr när jag var i ungdomsåren. Jag har ju följt min lillebror Ludwig och hans hockey. Malmö suger ju åt sig de bästa spelarna till sig och på ett sätt kan man ju förstå det. Det är ju klart att de vill att de ska ha så stor chans som möjligt för att bli så bra som möjligt, men samtidigt hamnar det i konflikt med hur ungdomar kan uppfatta sportens roll. Det är inte kul att bli petad från lag i unga år och sådär. När jag var liten så stannade de flesta kvar i sina respektive klubbar. Det var Pantern, Limhamn och Malmö. där alla mer elller mindre kände till alla och det blev tuffa matcher mellan lagen, och vi var såklart bäst i Pantern. Nu är det mer så att om Malmö ska möta Pantern eller Limhamn, så är de alldeles för starka, för att de har plockat de bästa spelarna. Så det finns både positivt och negativt med det. Vad man ska göra åt det har jag svårt att säga. Kanske ut och jaga fler ungdomar för hockeyn är ju rent generellt i Sverige den näst största sporten."

Kan du berätta om något minnesvärt från tiden i Pantern?

"Jag kan berätta väldigt mycket. Exempelvis när man var liten så var man ju alltid och kollade på Panterns A-lag. Där var många åldersgrupper bland de unga i klubben närvarande, inte bara 87:orna som jag tillhörde. Så man träffade alltid sina kompisar där. Det fanns ett jättefräckt intro på den tiden där spelarna åkte ut till tonerna av "Welcome To The Jungle" låten med Guns N Roses och varvet runt mittcirkeln. Det kommer jag ihåg att det tyckte man mycket om och se och höra när man var liten."

På den tiden var där en hel del folk som såg matcherna också?

"Det var ju så. Där ni står i Black Panter idag, hela den sektionen var i stort sett full med i synnerhet föräldrar till ungdomar i klubben. Då var det nog ett publiksnitt på minst 350 vid varje match i stort sett."

Hur ser en typisk Robin Nilsson-Alvarez dag ut då det inte är säsong?

"Försöker väl komma upp i tid och träna på morgonen. Vid lunch äter jag med någon kompis nånstans. Därefter en runda på stan eller ut och spela golf. Alternativt hålla till nere vid stranden. Det är väl i huvudsak detta jag gör när jag är här i Malmö."

Har du haft eller har du någon idol som motiverat dig i ditt liv som hockeyspelare?

"Ja det har på olika nivåer såklart. Peter Forsberg var ju väldigt kul och kolla när han var som bäst i Colorado. Sedan Pavel Bure och därav som jag har nr 10 faktiiskt."

Vad händer om tio år. Kommer du tillbaka och avslutar din karriär där allting började dvs i Pantern?

"Det hade varit skoj och få göra det. Ju längre åren går så får man börja fundera över vart allt ska ta vägen och vad man ska pyssla med när hockeyn tar slut, men just nu har jag väl inte tänkt så mycket på det utan allt får ha sin och framförallt ta sin tid."

Tack för din tid och lycka till framöver!

"Tack själv."









Skribent: Tony K